Ibland

blir jag tokig!!!
Ponera detta: du och din 6-7 åriga dotter är ute i solskenet och promenerar. Längre fram ser du ett par(som ni kommer möta), där mannen håller i en barnvagn och en stor, bred rottweiler. Kvinnan håller inte i ngt, men ser dock väldigt bister ut, när du märker att hon upptäcker er. Hon verkar inte vara ngt trevlig! Paret i fråga har gått upp på gräset, så hunden kan nosa, på vänster sida om asfalten!! Vad gör du och din dotter???
Är det bara jag som INTE tycker att man låter sin dotter gå upp på gräset och nästan sätta sig på den stora rottweilerhunden så nära stryker hon sig samtidigt som hon hela tiden tittar hunden i ögonen!!! Och vad gör mamma??? INGENTING!!! Inte ens när kvinnan fräser:)

När ska stockholmare lära sina barn att alla hundar är inte snälla! Våran är det men ponera att han hade bitit dottern när hon gick förbi-det hade lik f-n varit vårat fel, även fast vi gick bort från asfalten för att undvika denna mamma och dotter-då det syntes på långt håll vad de var för slags människor.
Efter ett tag lär man sig att se...
Hur ska vi seriösa hundägare då göra???
För i slutänden kan jag inte UPPFOSTRA andras barn-det måste deras egna föräldrar göra!!!

Till på köpet vart vi anfallna, av en annan hund också: som tur var var det stängsel runt trädgården-men jag höll på och kissa på mig. För den lilla"rara" Bostonterriern låg och lurpassa tills vi gick upp på trottoaren-sen hoppade han mot stängslet och skällde allt va han kunde. Inget trevligt alls.
Det tragiska i historien är att J berättade att han och monstret har mött den där hunden förut. Och ägaren skäms för hur hunden beter sig men gör ingenting åt det!!!