Lite obehagligt måste jag

ju säga att det var imorse kl 06:50 när det ringer på dörren hemma. Glad och grannvänlig som jag alltid(!?!)är, funderar jag på vad grannen kan behöva hjälp med när jag tittar i kikhålet och upptäcker att jag inte känner igen mannen som står utanför. Men det säger inte så mycket eftersom det känns som vi har ny grannar under oss, varje vecka. Och man behöver faktiskt en bricka för att komma in genom ytterdörren så det känns ju ganska säkert.
Jag öppnar dörren, med Monsterhunden straxt bakom mig-och mannen utanför frågar efter J!
Så jag stänger dörren, låser och går och väcker J. Han tittar i kikhålet och känner inte heller mannen som står utanför! När han öppnar dörren står alltså han, jag och Monsterhunden på en ganska samlad yta i hallen(den är ju inte så stor heller).
Och då tittar mannen på oss och bara säger:
-Fel dörr.
Eller ngt liknande och så går han.
J och jag slår igen dörren och låser ganska kvickt då det blev en ganska obehaglig situation!

Skitskumt var det och jag tog beslutet att faktiskt ringa Farbror Blå. Både J och jag är ganska skadade när det gäller att kolla hur folk man träffar ser ut, så jag kunde lämna ett ganska bra signalement med kläder och allt, till Farbror Blå.

Nu är det slut med snälla, naiva Jda från landet...
Jag kommer aldrig mer öppna dörren för en okänd människa och tro att den som står utanför behöver hjälp!
Jag förväntar mig från och med idag - alltid det värsta om okända människor!

Precis som det kommer lyckas...
Men jag kommer inte öppna dörren för en okänd människa igen och jag har pratat med ngr av grannarna. Så att vi håller ögonen öppna åt varandra.