Och så var man tillbaka igen

efter nästan fjorton månader ifrån jobbet:
ny avdelning
nya pensionärer
men personal jag jobbat med förut
så lite grann känner man ju igen:)

Kändes så lustigt att gå in genom ytterdörren till jobbet
Där stod jag och undrade varför jag redan var tillbaka
Känns ju som igår jag haltade ut på kryckor för att bli hämtad av J, för att vara hemma de sista månaderna innan trollungen kom.
Känns som iförrgår jag fick förklaringen att jag skulle bli inlagd för att blodtrycksmedicinen inte funka som de ville och J fick åka som en skottspole fram och åter för att jag skulle få ha mina saker på sjukan och för att jag skulle få träffa honom.
Det känns som igår vi åkte upp på förlossningen och efter mycket panik så fanns hon äntligen där, våran efterlängtade, älskade trollunge

Min lilla bebis är helt plötsligt 1år och lite drygt 7 kg tyngre

Om jag ska göra som många andra och skriva min förlossningsberättelse?
Kanske en annan dag...