Förlåt att jag inte bloggat

något på länge men det har varit så mycket annat som krävt min energi och uppmärksamhet!

Det tog mer krafter än vad jag trodde att följa monstret till sitt sista besök hos veterinären. Alla där var jättebra och det det gick lugnt och stilla. Men känsla av att man har misslyckats och saknaden kommer sitta kvar länge, länge
För var dag som går väntar man att han ska komma springande runt hörnet och boffa på grannarna som går förbi i trapphuset. Trollungen har iallafall nästa slutat slänga mat på golvet och leta efter honom. Känns tungt att inte kunna berätta för henne var han är!

Hur det är annars...
Jovars jag har varit hemma från jobbet 2 ggr på tre veckor pga att jag kräkts i samband med magkatar, så J tvingade iväg mig till doktorn. Som påbörjade en utredning med massa provtagningar, han misstänker att jag har magsår

Nämen varför inte, det sägas ju att olyckor kommer i tre (den tredje olyckan är ngt som drabbat en annan, så det tänker jag inte blogga om)
Så nu äter jag magmedicin 2ggr per dag och ska på återbesök nästa vecka, då jag får reda på provsvaren:(

Jobbmässigt så hörde jobbet som jag ev ville omplaceras till (i jan) av sig, har varit där och kollat. Så nu är det bara att bestämma sig!
Närhet till jobbet VS mer ansvar
Har nästa bestämt mig men behöver tänka lite till så jag inte pinkar i det blå skåpet:)

Trollungen har varit hemma två dagar från förskolan pga hög feber, så nu väntar vi och ser om det är förkylning eller om det vankas vattkoppor.
Om det är vattkoppor så kommer vi till dig Muppsan :)
Du bjuder på kaffe och jag på blåsor...